Sex par nya skor har jag inhandlat.
Fina och älskvärda är de varenda par.
Och skor är kärlek och kärlek går ju före allt annat.
Skor är en guldkant på livet, särskilt skor med leopardmönster.

Första dagen är idag, på den nya terminen.
Igår var det tentafest.
Goda drinkar, gitarrspel och sång.
En mycket god stämning och ett alldeles utmärkt sätt att inleda terminen på.

Jag saknar henne.
Min bästa vän Anna.
Hon som har räddat mitt liv.
hon som är tusen gånger galnare än jag.
Och som gör allt tusen gånger roligare.
Ikväll ska vi prata, hon och jag.
Jag längtar efter det och jag saknar henne.

Det är viktigt att känna sig välkommen.
Direkt när alla visste att jag skulle komma hem fick jag meddelande
efter meddelande
om att jag var saknad
att det var skönt att jag var hemma
och att jag genast var inkluderad i allt som skulle hända.

Så det känns väldigt bra att vara välkommen.

Vi kallar honom för Katt.
Den nya katten.
Egentligen heter han Harry men både jag och Bella tycker att Katt är bättre.
Så nu jobbar vi verkligen på det.
Varje gång vi ropar på honom skriker Amanda på oss:
"Han heter Harry!"
Harry hade väl kunnat vara bra om inte Katt hade varit ett sådant passande namn.
Och vi har lyckats förr.

Mamma är hemma från sjukhuset.
Hon far omkring som vanligt.
Därför är det bäst att jag är hemma i Karlshamn i helgen.
Annars stimmar hon runt för mycket.
Kvinnan har tagit bort sin mjälte i tisdags, ändå tycker hon inte att hon kan vila.
"Jag får ju blodproppar om jag liggar ned" säger hon.
Javisst att ligga i fem minuter ger nog stopp i blodomloppet.
Och skratta kan hon inte för då gör det jätteont i magen på henne.
Bara några kvidande ljud får hon fram.
Men jag är glad för att allt har gått bra och att hon är så pigg som hon är.

I fredags kom jag hem igen.
Jag ville inte vara kvar.
Även om jag vet att hemlängtan går över.
Även om jag fick ett enormt stöd från alla min fina vänner.
Även om det gick att prata massa i skype med familjen.
Nej jag ville inte vara kvar, magkänslan sa att det här passar inte mig.
Hon på bostadsbolaget sa att jag skulle ångra mig, att jag skulle gråta när jag kom hem.
Nu är jag hemma och det känns bra.
Allt kommer att ordna sig.
Det har helt enkelt varit för mycket detta året för att åka iväg.

Det åskar här nu.
I Aten.
Massa muller.
Jag gillar inte åska precis.

Hemlängtan deluxe.
Det är precis vad jag lider av.
Vill bara hemhemhem, nununu!
Är väldigt ensam i min lägenhet här nu.

Mina tankar, lika stort virrvarr som kollektivtrafiken i Aten.

Vaknade av varma fötter inatt.
Och en stor potion resfeber.
Det börjar verkligen att närma sig nu!
Jag har gjort min första utlandsbetalning nu.
Hyran för hela min vistelse i Aten.
Ganska jobbigt för mig om det skulle bli fel.
Men jag kollade igenom allt flera gånger.
Och mamma fick göra det med.

Jag har färgat håret.
Inte alls så ovanligt för att vara jag.
Ville ha något där jag skulle slippa behöva färga det i Aten så det fick bli massa mörka slingor.
Självklart var det lillasyster Puff som fick göra det och som vanligt är jag väldigt nöjd.


Den nya kissemissen fick vara med på bilden också.
Han är så söt den lille busen.
När jag kommer hem kommer han ha vuxit så mycket.

Tidigt i morse vaknade jag och tänkte: "Jag vill verkligen åka till Aten".
Det har inte hänt någon gång innan.
Mest har jag vaknat och haft massa oro och ångest.
Tusen saker som jag har tänkt att det här måste jag ha gjort.
Tror att det beror på att jag har ordnat det mest inför resan nu och därför har oron försvunnit.
Så nu känns det verkligen bra att vakna någon gång och tänka positiv och se fram emot att åka.

Om åtta dagar precis är jag i Aten.
 Om åtta dagar är jag i en stad som jag aldrig har varit i tidigare.
Det börjar kännas väldigt pirrigt.
Det sista är nästan klart, passet är kopierat, alla papper är skickade, biljetten utskriven och min fina nya resväska har kommit till butiken.
 Nu, nu, nu ska jag gå och hämta hem den hit. 
Min enda flyttkartong till ett nytt land.