I fredags kom jag hem igen.
Jag ville inte vara kvar.
Även om jag vet att hemlängtan går över.
Även om jag fick ett enormt stöd från alla min fina vänner.
Även om det gick att prata massa i skype med familjen.
Nej jag ville inte vara kvar, magkänslan sa att det här passar inte mig.
Hon på bostadsbolaget sa att jag skulle ångra mig, att jag skulle gråta när jag kom hem.
Nu är jag hemma och det känns bra.
Allt kommer att ordna sig.
Det har helt enkelt varit för mycket detta året för att åka iväg.