Förut var jag bortskämd
Förut var jag bortskömd.
Varje dag kunde jag gå till stallet och rida, pyssla, gosa och mocka.
När min häst Malle dog och Vivaldi såldes tog allt slut.
Kvar är ett är stort hålrum.
För att fylla detta tänkte jag ta ridlektioner.
Så jag gick in på ridklubbens hemsidan.
Den här på campus.
Klubben arbetar med ryttarmärken.
All kunskap placeras in i olika färger.
Hur ska jag kunna veta hur långt min kunskap sträcker sig?
Är jag vit, grön, röd, gul, brons, silver eller guld?
Helt plötsligt känns det enklare att bara ha en egen häst.
Min fina Malle.
Vackra Vivaldi
åhdu, det där känns igen. :P eller ja, det är ju åratal sen jag red sist och jag har ju aldrig haft egen häst, men ibland saknar jag det väldigt mycket. :)
tack för krya på-andet förresten. :)
Jag håller med! Krångligt att veta i vilken grupp man hör hemma..
Välkommen tillbaka till campus :)
